Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korsaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
Hans ungdoms kärlek och hans framtids hopp,
Den ädla brunn der allting runnit opp
Hvad ljuft han åtrått eller ömt befarat,
Det enda lif han ej förhatligt fann,
Allt var sin kos, - och det förtjente han,
Men, himmel, hvad det sved! Den fromme skådar
Dit upp, der tron ersättningen bebådar;
Men sjelftillräckligheten, som har fäst
Sitt hopp här nere, der det är en gäst,
Förlorar också allt i detta ena
- Låt vara det ett solgrand är allena -
Och hvem vill skiljas vid hvad han har bäst?
En stoisk uppsyn mer än ofta döljer
En hopplöshet, som sig i allvar höljer,
Och ofta ligger svårmod innanför
Ett till det yttre leende humör.
22,
Ju djupare man känner, desto mindre
Kan man ge ord åt våndan i sitt inre,
Der tusen tankar korsa samma punkt,
Det sår, som fräter kring sig lika lugnt.
I rigtigt sargade och stungna hjertan
Går hon för djupt att finna uttryck, smärtan,
Och Conrads var så starkt bedöfvadt, det,
Att allting i en dvala låg der inne,
Men mödernet i detta stolta sinne
Tog ut sin rätt och som ett barn han grät:
På samma gång en bikt som en erinring
Om måttet af hans kraft, - men ingen lindring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
