Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korsaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
Om han haft vittnen, är det troligt nog
Han hejdat detta flöde utan värde,
Nu rann det fritt en stund, förr än han drog
Förkrossad - hjelplös - hopplös - sina färde.
Det dager vardt - men ej för Conrads blick,
Och det blef natt - en natt som ej förgick.
Den skymning, som den blinde innesluter,
Mot grämelsen likväl ett lekverk är,
Hon söker tjocka mörkret - och förskjuter
En ledning, som blott kommer till besvär.
23.
Hans själ var känslig, fast hon blifvit fläckad,
- Bedragen, som han tidigt vardt, och gäckad -
Men hjertat hårdnade till slut, precis
Lik droppen, som i grottan blir till is,
Kom ej ur all beröring fullt så renadt,
Men föll som han, och frös, och blef förstenadt.
Ljungelden smular berg: och lika svårt
Föll slaget här på något lika hårdt.
En blomma såg det sträfva block med fägnad,
Mörk föll väl skuggan, men hon stod der hägnad,
Då kom en blixt, som splittrade med flit
På en gång både Lilja och Granit.
Af henne står ej ens en fiber åter,
Som hennes lefnads dröm förtälja låter,
Och utaf den, som hennes skyddsvärn var,
Fins det blott svärtade fragmenter qvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
