Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
Såg natten mindre gerna än han gjort,
Så lät han icke detta märkas stort
Af husets folk, hvars undran eller rysning
Ät deras skrämsel gaf en bjert belysning.
De gingo två och två i allmänhet
(En ensam tordes ej) in i portalen;
En fanas prasslande, en lös tapet,
En dörr som gnälde, minsta knäpp i salen,
Slagskuggorna från träden rundt omkring,
Ett sus, en läderlapp, ett ingenting,
Allt bidrog till - då dessa murar kläddes
I qvällens sorgdok - att man dödligt räddes.
16.
Inbillningsfoster! Spökuppträdet kom
Ej mer i fråga; eller låddes Lara
Som om han ej sitt anfall viste om,
För dem till ännu större skrämsel bara.
Kan minnet fattas, då han fått sin sans?
Ej ord, ej blick, ej åtbörd gaf till känna
Den ringaste förnimmelse att denna
Erinring om hans krankhet förefans.
Hvad var det för ett okändt språk de hörde?
Var det hans skrik, som deras slummer störde?
Hans hjerta, som så öfvermannadt blef?
Hans blick, som deras mod på flykten dref?
Går plågan den marterade ur minnet,
Då hvarje vittne ryser än i sinnet?
Ja - eller lemnar denna tystnad rum
För gissningen att tanken fräter stum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
