Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
Omkring sig, tills det börjar synas, såret.
Fast man ej komina kan dess grund på spåret?
O nej! Han hade jordat i sin själ
Dess ursprung och dess tillväxt äfvenväl,
Dit kunde hvardagsögon aldrig hinna,
Och språket var för matt att uttryck finna.
17.
Hans väsens gåta kunde uppslag bli
Till hat och kärlek, skräck och sympati,
Och verlden, som med skilda tungor dömde,
Hans namn med lof och tadel ej förglömde.
Hans tystnad väcker andras talförhet,
Det gissas, undras, der man intet vet:
Hvem var den der, som ingen nalkas finge,
Som blott till börden känd ibland dem ginge?
En menskohatare ? Man har ändock
Sett honom glad ibland de glada ock,
Om än hans löje, då man närmre skrede,
Förtunnades och sig i hån förvrede;
Det lekte kring hans mun, men ingen såg
Att skalken någonsin i ögat låg;
Dock kunde blicken af en vekhet lysa
Som om han någon känsla skulle hysa,
Men om det märktes, gick hans stolthet strax
Till doms för det han var ett sådant vax,
Föraktande att vinna ens så vida
Sin nästas goda mening på sin sida, -
Det var en själs botgöring, hvars förlust
Af eget lugn kom sig af ömhet just,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
