Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
Men såg man honom, blef man stående Och det ej blott
i förbigående, Och den, han ville tala till och svara,
Hans flyktigaste uttryck tog till vara; Man viste icke
huru - och likväl Så snodde han sig kring åhörarns
själ Och tryckte der, med eller mot ens vilja, Sin
pregel; och hur kort det kunde händt Att vänskap,
ömkan, afsky honom känt, De kunde honom aldrig från
sig skilja. Uti hans själ korn du ej någonsin, Men
märkte snart han snärjt sig in i din; Du slapp ej
från hans bild; hur obenägen Du äfven var, fann han
dock alltid vägen, Uti ett andligt nät han grep sin
man Och tycktes trotsa: glöm mig, om du kan!
20.
Till fest stolts riddare och damer fara Samt allt
hvad börd och rikedom vill vara, Och Lara sjelf, den
högvälborne, fått Inbjudning, äfven han, till Othos
slott. Det starkt belysta festgemaket svigtar, Der
till bankett och bal man stegen rigtar Och fägring,
lätt på foten, flätas i En kedja af behag och
harmoni. Hvad salighet att parvis få förena Försagda
händer, hjertan ungdomsrena! En syn för hvilken
sorgen rymmer än Och åldern ler och tror sig ung igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
