Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
Men ej af miskund och för det var rätt,
Men af ett egensinne, vardt att klandras,
Som eggade hans högmod immerfort
Just till hvad få, om någon, skulle gjort, -
Eri drift, som kunnat, der han frestad blifvit,
En karakter som hans till brott ha drifvit.
Ty öfver eller under dessa kryp.
Med hvilka han fått jordens luft gemensam,
I godt som ondt han ville vara ensam
Och skilja sig ifrån de andras typ,
Hvarför hans jag, som skydde hvarje like,
Sitt herskarsäte rest i eget rike,
Der ensamhetens kyla gjorde snart,
Att blodet skenbart fick en mindre fart -
Väl honom, om af synd det aldrig glödgats,
Men inom isens glätta flyta nödgats!
Dock fick bland annat folk man honom se,
Han talte och han gjorde liksom de,
Korn ej bröstgänges fram, ty hans förvändhet
Var hjertats - icke hjernans - öfverspändhet,
Och i det hela viste ingen af,
Att han i ord och tankar anstöt gaf.
19.
Trots detta drag af återhåll och kyla
- Men upprymd min, för att det inre skyla -
Besatt han dock en gåfva, underbar,
Att göra mägtigt intryck på en hvar,
Ej gynsamt - och ej vidrigt - intetdera,
Ja, hvad det var, är svårt att dechiffrera,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
