Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
27.
Om han var någons, var det Läras vän,
Det syntes på hans ifver, hvilken genast
Eri önskan uppfylt nära på, förr än
Den hunnit yttras med ett ord allenast;
Sjelfkänsla låg i detta nit likväl,
Och en för rättelser ömtålig själ;
Till tjenst han ville vara, och han lydde,
Men hållningen på egen herre tydde,
Som om det låge i hans eget skön
Att tjena - och på intet sätt för lön.
Hans lätta tjenstförrättning var att sträcka
Stigbyglarne och svärdet öfverräcka,
Att stämma lutan, läsa ur en bok,
På hvilken ingen annan rätt blef klok.
Med husets folk han knappt beröring hade,
Var hvarken spotsk just eller god bekant,
Hans förbehållsamhet ådagalade
Hur litet han var deras själsfor vändt;
För Lara böjde villigt han sin hjessa,
Men kunde aldrig sänka sig till dessa.
Det var som om han nog sett bättre dar:
Den qvinligt mjella handen, sågs det, var
Ej van vid några gröfre sysslor, hvilket
I samband med en kind så slät som silket
Sett misstänkt ut, om ej den drägt han bar
Bestämt hans kön, samt något öfversvinnligt
Och otämjdt i hans blick, som ej var qvinligt,
En skymt af tiger, mer förklarlig ur
Hans varma hemlands, än ur hans natur,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
