Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
Ett drag, som i hans ord ej kunde spanas.
Men från hans ansigtsuttryck mer än anas.
Hans namn var Kaled, fast det sagts han bar
Ett annat, då bland sina berg han var;
Ty händt det hade understundom redan,
Att han ett anrop icke svarat på,
Som om han ej känts vid sitt namn, men sedan
Fått brådt, som om han koin i håg sig då -
Der han ej Läras kära röst fick höra,
Då han var ända ned i hjertat öra.
28.
Han framåt festgemaket sett en stund
Och märkt, som alla andra, tvistens grund,
Och när han hörde rundt omkring sig bara
Förvåning öfver att den stränge Lara
Fördrog en sådan skymf och höll sig still
- En skymf, som kom ifrån en främling till -
Så steg hans blod och sjönk, och med det samma
Blef läppen askgrå, stod hans kind i flamma
Och i hans hjertas ångest bröt till slut
Den kalla dagg på pannan droppvis ut,
Som stiger upp, då bröstet pressas under
En aning utan form och utan grunder.
Ja - det ges ting, som liksom drömmar gå
Förbi oss, med sin verklighet ändå;
Det här var nog att Kaleds mun försegla
Och dödens blekhet på hans panna spegla.
Han såg på Ezzelin, tills Lara snedt
Passerat riddaren förbi och lett,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
