Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
En storm på slutet reste emot Lara, Som hade han att
för en annan svara, En främling, hvilken vardt på
detta vis - Död eller lefvande - hans plågoris.
8.
Missnöjet länge der i landet pröfvats
Och knorrat öfver allt hvad der föröfvats
Af folkförtryckare, som gåfvo lätt
Ät egna lustar form af lag och rätt;
Utvertes krig och inre tvedrägt lemnat
Fritt spel åt lidelsen, och vägen jemnat
För blod och synder utan gräns och mått,
Som bidade på nytt ett tecken blott
Att bryta lös, - en strid, som icke känner
En neutral, blott fiender och vänner.
Af hjertat af skydd, i det yttre lydd,
Hvar Junker hade i sitt fäste skydd;
Så ärfde äfven Lara gods och länder
Och dermed dolska hjertan, tröga händer,
Men då han länge rest i fjerran land,
Så lådde ingen orätt vid hans hand,
Och som han sjelf med skonsamhet förfarit,
Var folket ej så uppskrämdt som det varit,
Och blott betjeningen, af vantro full,
Var rädd, men mer för hans, än egen skull;
Ty nu var han beklagansvärd allenast,
Han, som vardt misstänkt för det värsta genast;
Hans grubbel var nu blott en sjukdomsart,
Som under ensamheten tagit fart;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
