Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
Och fast hans eremitlif för den orten Gjort skumt
i salen, var det ljust i porten, Dit den betryckte
ej förgäfves kom, Ty honom ensam drog han omsorg om;
Högdragen mot de mägtiga och höga, Såg han gemene man
med vänligt öga, Och var han sluten, fans der dock
ett bord För nödens barn, och aldrig hårda ord. För
skärpta ögon syntes också redan Han lika som ett
anhang få; och sedan Sir Ezzelin försvann, var han i
färd Som oftast med att spela gifmild värd; Må hända
att han menade sig vara För Othos skull förhatad och
i fara; Hvad han nu afsåg, fick han mera magt Med
folket, än dit herrarne det bragt; Var det beräkning,
så låg den i dagen, Men massan kände sig till honom
dragen; Fördrifven utaf andra herrar, gick Man hit och
bönföll om försvar, och fick; Hos honom lades bonden
ej till fota Och kunde knappt lifegenskapen knota;
Den snikne blef ej roffad och beledd Och fattig
man ej öfver axeln sedd; Ungdomens trohet sökte
han besegla Med löften, som han viste förespegla,
Och hatfullheten gjordes gynsamt stämd Med hoppet,
med det läskande, om hämnd, Kärleken med att i sin
arm få sluta En fägring han ej odelt haft att njuta,
Allt var nu moget för att gripa i
C. V. A. Strandberg, Saml. Vitterb.-arb. III.
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
