Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
Än kringhvärfd, än så godt som ensam, krossar
Han deras led, och samlar sina gossar
Och spar sig ej. Nu rygga de ett grand -
Nu vore tid - nu vinkar han med hand
Och skakar ... Hvad är det ? Hjelmbusken hänger ?
Ett arriiborst hven - en pil i bröstet tränger!
Ack, denna åtbörd blottade hans barm
Och döden fälde denna bålda arm.
Triumfens uttryck dog på tungan redan,
Vanmägtig sjönk den höjda handen sedan,
Men klingan hon ännu mekaniskt höll,
Då tygeln långsamt ur den andra föll.
Den grep nu Kaled. Syn och sans beröfvad
Och hängande i sadeln qvar bedöfvad,
Såg icke Lara hur hans page som bäst
Ur stridens tummel ledde bort hans häst,
Och allt var så i handgemäng fördjupadt,
Att ingen märkte ens örn grannen stupat.
16.
Kring klufna kyller blef det åter ljust
Och öfver hjelmlös panna dagen bräckte:
Här låg en häst, som benen från sig sträckte
- Bukgjorden sprungit vid hans sista pust -
Der åter det i hand och hälar ryckte,
Som nyss med rem oeh sporre springarn tryckte.
En del vid strömmen hade segnat först,
Som likasom dref gäck med deras törst, -
Den heta, flämtande, då svalget brinner
På den, som döden på ett slagfält finner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
