Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
Och längtar blott att vederqvickas af
En enda droppes kyla - för sin graf!
De släpat sina lemmar, men med möda.
Igenom gräset fram, det purpurröda,
Och nådde vattnet, då till slut det led
Med krafterna, och böjde munnen ned -
Hvad det skall läska! - Och likväl de dröja?
Der fans ej någon törst mer att förnöja -
Han vardt ej läskad heller, som de drömt,
Det var ett dödsens qval - men det är glömdt!
17.
Invid en lind, men längre bort från slaget
Och från det fält, som inan för hans skull godt,
Låg en soldat i sista andetaget,
Anförarn sjelf, och hade snart förblödt,
Hans vapensven, som hos sin herre dröjde,
Knäfallande sig öfver honom böjde
Och höll hans skärp mot blodets flöde, som
För hvarje ryck i svarta forsar kom
Och senare, då det begynte lida,
I strimmor silade utför hans sida.
Den sjuke lät förstå, att ett förband
Här vore större qval än att förblöda,
Samt tryckte tacksamt pågens späda hand
Och log vemodigt åt hans ädla möda,
Der denne satt, ur stånd att komma hän
Från detta bleka hufvud i hans knän
Och från den blick, som stadd på sista färden
För honom inneslöt allt ljus i verlden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
