Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Anmärkningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
Den anblick här beskrifves mötte mig sjelf under
muren af seraljen i Konstantinopel, i de små
ingräfningar Bosphoren gjort i klippan, der denna
som en smal terrass skjuter fram mellan muren och
vattnet. Jag vill minnas att Hobhouse omtalat det
i sina resor. Troligtvis var det liken efter några
uppstudsige janitscharer.
*
Hos Hobhouse heter det: »Den sinnesstämning som hos
oss uppkom genom väderleken, efter det vi förut känt
oss så rigtigt husvarma, stod i samklang med de
intryck vi erforo vid passerandet af sultanernes
palats och i det vi, kastande en blick på de
dystra cypresserna, som lyfte sig öfver murarne,
fingo se två hundar gnagande på en liflös lekamen.»
Tillägg af öfvers:n.
Och på hvarje sval satt en hårtofs qvar, Den öfriga
delen var rakad och bar (s. 224).
Denna tofs eller långa hårlock lemnas i den
vidskepliga föreställningen qvar, att Mahomet skall
draga dem in i paradiset vid den.
Men kunde nr en klyft, en hålig,
Tränga en suckan, så mild, så tålig? (s. 226).
Byron erinrar här i en not om en »träffande likhet»,
som skall förefinnas mellan dessa jemte följande tio
rader och ett ställe i Co-leridges »Christabel»; men
tillägger, att han under författandet af »Belägringen
af Korinth» ännu icke hade haft tillfälle få höra
detta otryckta, originella och sköna skaldestycke
uppläsas, ännu mindre sett manuskriptet, som väl
i fjorton år legat färdigt, men då först nyligen
blifvit honom af författaren sjelf benäget lemnadt
till genomläsning. Byrons försäkran, att han icke
»med vett och vilja plagierat», synes så mycket mera
öfverflödig som, om också en viss likhet skulle ega
rum i sjelfva åskådningssättet af den vindstilla
natten, denna likväl på intet sätt är så »träffande»,
att man dervid kan förbise den stora olikheten
i uttrycksformen för det åskådade. Det för öfrigt
särdeles intagande stället i »Christabel», åt hvilket
vår skald syftar, finnes anfördt i John Murrays stora
upplaga af Byrons skaldeverk, s. 126 i noten.
Tillägg af öfvers:n.
Och tyckas vara på väg att klänga
Ner från väggarna, der de blänga (s. 230).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:06:17 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/talis/3/0258.html
