Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
Men kunde allt det blod der flutit
Från det Timoleons broder gjutit (s. 209).
Timoleon, som i striden räddat lifvet på sin broder
Timopha-nes, tog honom sedermera af daga, för det
han stämplade efter enväldet i Korinth, och visade
sig derigenom högre skatta pligten mot sitt* land än
blodsbandets förbindelser.
Tillägg af öfvers:n.
Och mörka spahis framåt rycka (s. 210).
Spahis äro innehafvare af små turkiska förläningar,
eller rust-håll, och derigenom förpligtade att
inställa sig vid hären, utrustade på egen bekostnad.
Tillägg af öfversin.
Sin boskap turkomanen lemnat (s. 210).
Turkomanernes lefnadssätt är
nomadiskt-patriarkaliskt. De bo i tält.
Coumourgi - som när han gick hän Fick lemna lagern
åt Eugene (s. 212).
Ali Coumourgi, gunstling hos tre sultaner och
storvisir åt Ach-met III, blef, efter att i ett
enda fälttåg ha återeröfrat Pelopon-nesus från
venetianerne, under det derpå följande mot tyskarne,
i slagtningen vid Peterwardein (på Carlowitzslätten)
i Ungern, dödligt sårad under bemödandet att åter
samla sina garden. Han dog dagen derefter af sina
sår. Den sista befallning han lät utgå var om general
Brenners och några andra tyske fångars afrättning;
och hans sista ord voro: »Kunde jag bara så betjena
alla de kristne hundarne!)) ett uttryck och en
handling nära på jemngod med någon af Caligulas. Det
var en ung man med stor äregirighet och gränslöst
sjelfförtroende. När han hörde yttras, att hans
motståndare, prins Eugene, »var en stor general»,
genmälde han: »Jag skall bli en större, och det på
hans bekostnad.»
Sin ebb och flod har ej detta vatten, Men rullar
evigt likadant (s. 222).
Det behöfver väl näppeligen erinras om, att vexlingen
af ebb och flod i Medelhafvet är alldeles omärklig.
Och hvita knaprade tänderna der
På den ännu hvitare hufvudskålen (s. 224).
C. V. A. Strandberg, Saml. Vitterh.arb. IJI.
l»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
