Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fången på Chillon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
289
Jag var en dåre, som väl flere,
Men ständigt hörde jag en röst
Att än som lik hans fria bröst
Ej skulle finna ro der nere.
Min bön till dem jag kunde spart -
De drogo kallt på mun - och snart
Låg torflös mull oeftergifligt
På den vi älskade så lifligt,
Och så hans bojor ofvanpå -
Ett värdigt monument också!
8.
Men han, som från den första vakten
Var älskelig som rosen är,
Så lik sin moder som ett bär
Och kärleksbarnet uti slägten,
Det dyraste min fader egt,
Den sista omsorg på mig vägt;
Den, för hvars skull min smidda klädning
Jag tåligt bar, i fall han fri
Kan ske en morgon kunde bli,
Och eljest någon lycklig vändning
Beredas i hans slafveri;
Som - möjligen af öfverspänning -
Ej hittills haft en svaghetskänning;
Han också sjönk, och dag från dag
Blef stängeln ögonskenligt svag.
0 Gud, det är en skräck som ingen Att se en själ,
som lyfter vingen,
1 hvilken skepnad det må ske:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
