Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fången på Chillon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
291
Jag ryckte kedjan tvärt i tu -
Och sprang - men fann ej honom nu;
Jag stod i mörkret ensam bara,
Jag ensam var vid lif - och jag
Drack ensam fukt i djupa drag;
Den enda - sista - dyra länken.
Som höll mig fast ännu till slut
Vid stammen, soin jag sett gå ut,
Låg brusten på den kalla bänken.
De voro gångna, båda två,
En låg i jord, den andre på.
Hans hand i min jag sökte skyla,
Min eftergaf ej hans i kyla;
Men fastän ingen kraft fans qvar
Jag kände att vid lif jag var -
En gräslig känsla, när vi sakna
De kära, soin ej mera vakna.
Och sällsamt nog
Att jag ej dog,
Allt hopp var slut - men tron, den rena,
Förbjöd mig sjelfmord, den allena.
9.
Hvad sedan hände knappast än
Jag vet - och aldrig jag det viste -
Om ljus och luft jag först gick miste,
Om sjelfva mörkret se’n.
Af sans och reda ej en strimma,
En sten bland stenar ne jag var
Och kall och ofruktsam och bar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
