Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fången på Chillon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
293
Den lilla fogeln tam och smeksam,
Ja, tam som ingen utomkriiig;
Ett älskligt kräk, och azurvingadt,
Hvars qvitter sade tusen ting
Och var liksom åt mig betin gadt!
Hans like såg jag aldrig än
Och lär väl aldrig se igen;
Lik mig, han tycktes ensam blifven,
Fast hälften ej så öfvergifven;
Han kom med kärlek till mig, när
Den siste gått, som höll mig kär,
Och lyckades mitt sinne länka
Att menskligt känna och att tänka.
Om han sin egen herre var
Jag vet ej, eller om han sprängde
Sin bur förr än till min han trängde;
Men jag, som bojor pröfvat har,
Dig, vackra unge, gerna unnat
Att du din frihet värja kunnat.
En paradisets gäst kan ske,
Han kom förklädd, på vingar lätta,
Ja - Gud förlåte mig, men detta
Kom mig att gråta och att le;
Kan ske det kunde bror min vara,
Som ned i fogelhamn fått fara;
Men fogeln slutligen försvann
Och var en dödlig, som jag fann,
Ty bror min gjort vår lott gemensam
Och ej på nytt stält mig så ensam
Som liket i sin svepning - som
Ett ensamt moln, som småningom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
