Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mazeppa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330
Som ej den kloke fastnar i. Ack, det kan efterlängtadt
vara Och sökt ibland på eget svärd; Dock hur man har
det än eländigt, Så blir den ovälkommen ständigt,
Så hisnande är denna färd. Men de, som jemt åt
nöjet skelat, Som njutit gränslöst hvad de velat,
Som älskat, frossat, svirat, spelat, De möta ofta nog
sin död Mer lugnt, än stafkarln i sin nöd. Ty den, som
allting öfverfarit Hvad nytt och retande har varit,
Har ingenting, som frestar, qvar; Och, utom när det
domen gäller, - En sak, som vanligen man tar Ej såsom
man i gerning var, Men efter som man nerver har -
Han känner ingen oro heller; Men hoppet ler åt fattig
karl, Plan lifvet vardt att lefva tycker, Då döden
blott, olyckligtvis, Den arme satan utelycker Från
trädet i hans paradis. I morgon dag! På den berodde
Att gälda allting, som han trodde; Och morgon dag den
första var, Då han ej mera skulle sörja Och ropa ve,
som andra dar, Men med sin tideräkning börja För
långa år, för glindrande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
