Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mazeppa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som ej den kloke fastnar i.
Ack, det kan efterlängtadt vara
Och sökt ibland på eget svärd;
Dock hur man har det än eländigt,
Så blir den ovälkommen ständigt,
Så hisnande är denna färd.
Men de, som jemt åt nöjet skelat,
Som njutit gränslöst hvad de velat,
Som älskat, frossat, svirat, spelat,
De möta ofta nog sin död
Mer lugnt, än stafkarln i sin nöd.
Ty den, som allting öfverfarit
Hvad nytt och retande har varit,
Har ingenting, som frestar, qvar;
Och, utom när det domen gäller,
— En sak, som vanligen man tar
Ej såsom man i gerning var,
Men efter som man nerver har —
Han känner ingen oro heller;
Men hoppet ler åt fattig karl,
Han lifvet värdt att lefva tycker,
Då döden blott, olyckligtvis,
Den arme satan utelycker
Från trädet i hans paradis.
I morgon dag! På den berodde
Att gälda allting, som han trodde;
Och morgon dag den första var,
Då han ej mera skulle sörja
Och ropa ve, som andra dar,
Men med sin tideräkning börja
För långa år, för glindrande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
