Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bruden från Abydos, en turkisk berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390
Men nu fick flickan syn igen
På bloinsterhyllan. »Kan ske täckas
De solens barn min broder än,
I fall de af Zuleika räckas.»
Och knappast smög den tanken fram,
Förr’n rosen bröts ifrån sin stam
Och flickan kastade sig ledigt
För Selims fötter ned, och sedigt.
»Min ros en helsning, och en kär,
Från bulbul till min broder bär:
Han lofvar att i natt fördela
Ung Selims sorg och länge spela
Samt söka byta oin en gång
Den gamla skalan för sin sång
Och med ett muntert stycke sjunga
Det mulna lynnet bort, det tunga,
11.
»Hvad! Du försmår min stackars ros? Då går jag
från dig, går min kos. Att du mot mig kan bli så
kulen? Fins någon som har dig så kär? Säg, snälle
Selim, om det är Emot Zuleika du är mulen? Kom,
luta dig emot min barm, Så jag får kyssa bort din
harm, Då ej min röst, och icke heller Min ljugna
sångarfogels, gäller. Jag vet vår fader varit tvär,
Men kanske mindre än du är;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
