Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bruden från Abydos, en turkisk berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
391
Han är dig gramse, det må vara, Men har du glömt
Zuleika, svara? Ha, jag förstår. Kan ske den man,
o
Ät hvilken jag min hand skall räcka,. Din ovän är?
Men då, min sann, Svär jag vid altaret i Mekka - Om
altare, som stänges för En qvinna, hennes löften hör -
Att förr än du ditt bifall skänker Jag ej ens sultan
äkta tänker. Tror du jag mod att skiljas har Och
lemna halfva hjertat qvar? Hvar skulle, ensam se’n,
du taga En vän - och hvilken mig ledsaga? Det gifs
ej tid, ej heller rum, Som skiljer oss en enda tum;
Och när ur Azraels koger springer Den pil, som alla
vänta på, Han tvenne hjertan genomstinger Och gör en
aska utaf två.»
12.
Han lefver - andas - känner - rör sig Och lyfter
flickan upp framför sig; Hans dvala svann - hans öga
brann Af tankar, som i skymning famlat, Men som han
nu till hopa samlat» Som bäcken fram I dagen dansar,
Se’n gömd han sam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
