Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bruden från Abydos, en turkisk berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394
Vi träffas under dagen bara,
Att lefva få och dö med dig,
Det hoppet kan ej lemna mig;
Att kyssa ögon, mun och kinder,
Ser du, så här, och utan hinder, -
Men Allah, hvad din mun är varm!
Det rasar feber i din barm?
Och kan ske jag har fått det samma.
Ty känn hur mina kinder flamma!
Att akta dig som frisk, och stå
Med skötsel vid ditt sjukdomsläger,
Förnöjsamt dela hvad du eger
Och, om bekymmer öfverväger,
Med glädje dela nöd också,
Allt, utom en gång på ditt sista
Se dina vackra ögon brista,
Det är min åtrå - och hvad vill
Jag göra mer, du mer begära?
Men säg, hvad tjenar då, kdu kära,
Den der förtigenheten till?
Jag ingen rimlig orsak känner,
Men hvad som helst det vara må,
Så kan jag ej ändå förstå
Ditt tal om »vapen)) och om ))vännen>.
Jag skulle önska Giaffir fått
Det löfte höra, som jag gifvit;
Hans vrede ingenting förmått
Och skulle nog försonad blifvit.
Hvad är för underligt i det,
Om vi ej skiljas åt, vi båda?
Fick då Zuleika annat skåda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
