Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bruden från Abydos, en turkisk berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
393
- Det vedernamnet han mig gaf -
Skall visa Giaffir huru ringa
Han räds hans tunga och hans klinga.
Hans son, ja, det kan träffa sig
Snart nog kan ske, tack vare dig!
Men låt oss nu så länge gömma
Vårt löfte inom oss, du ömma!
Jag känner, jag, den skurk, som har
Begärt din hand utaf din far;
En mera sniken gifs det icke
Som musselim, ehvart vi blicke;
Han är från Egripo, hvars skam
Kan täfla med en judestam.
Lik godt - vår ed låt ingen höra,
Det öfriga får tiden göra.
Låt mig ta hand om Osman bej,
Ty folk och vapen fattas ej;
Jag är ej den, hvarför jag gäller,
Och icke utan vänner heller.»
13.
»Du är ej den du gäller för - Är det min Selims ord
jag hör? I morse var du öm och vänlig, Men nu är du
oigenkänlig. Nog viste du förut hur kär Du varit mig,
liksom du är. Att se, att höra dig, att vara Dig när,
och hata skumögd natt Gud vet hvarför, om ej för att
C. F. A. Strandberg, Saml. Vitterh.arb. III.
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
