Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bruden från Abydos, en turkisk berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
421
Och samlat hop de spridda benen Och sörjt vid hans
turban på stenen, Det hjertat och det ögat fans -
Men - brustet före hans!
27.
Vid Helles vatten alla hjertan vekna,
Och våt är ungmöns blick, och männer blekna;
Zuleika, du, den sista af
Din faders stam, är lagd i graf!
Och Osman bej har känt kan hända,
Förr än hans resa är till ända,
På långt håll re’n
Wullwulli tränga in till merg och ben?
Din tärna, som i porten snyftar,
Och koransångarn, som på döden syftar,
Och slafven på sitt rum
Med armarna i kors och stum,
Det skrän med vinden fa^ den suck inan sväljer,
Ditt öde täljer!
Du såg ej Selims fall. När hans gestalt
Försvann ur grottan, döden från ditt hjerta
Allt blodet dref;
Han var ditt hopp - din fröjd - ditt lif-ditt allt
Och denna ångest, denna fasans smärta
Din bane blef.
Ett enda skri - så vardt det tyst och stilla -
Frid med ditt brustna hjerta, arma lilla!
Väl dig, som lifvets skal försakat har,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
