Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ön eller Christian och hans stallbröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
471
Oclj drucko, kastande sig ned framstupa,
I oafbrutna andedrag, i djupa,
Och sköljde såren sedan med sin hand -
Af jern de kunde vänta sig förband.
Så sågo de sig kring i dyster oro,
Förundrade att dock så inånga voro
I lifvet än och utan bojor på,
Och sedan på hvar ann, som för att få
Ett ord till tröst - men hvarje mun var sluten
Och rösten lika stum som kraften bruten.
Med armarne i kors och dystert mod Ett stycke från
de andre Christian stod. Hans hy, den kraftiga,
af solen brända, Var grå som bly, och håret stod på
ända Liksom en klase ormar, som man skrämt, Ett hår,
som ringlade sig förr så jemnt. Med hoptryckt mun,
som hade han i sinne Att stänga sjelfva andedrägten
inne, Och fastväxt som en huggen bild, och stumr
Han rörde sig från klippan ej en tum; Om man ej
sett hur foten’ sakta ryckte Och djupa spår i lösa
mullen tryckte, Man skulle trott att bilden allare’n
Förvandlats och förevigats i sten. Ett par tre steg
åt sidan Torquil stödde Emot ett utsprång hufvudet,
och blödde Ur lätta sår - det värsta var inom;
Insjunkna ögonglober, och kring pannan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
