Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ön eller Christian och hans stallbröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
476
»Om jag ej varit!)) sade han, och vände
Sig bort, som om ett bittert styng han kände,
Men såg på dem igen, liksom en björn
På sina ungar skådar ur sitt hörn,
Och återföll i sin försoffning sedan,
Som frågade han efter intet redan.
10.
Det var ej mycken tid att grubbla bort,
Ty sjön vid udden fräste inom kort
Af fiendernas årslag. Hvarför väckte
Det ljudet deras sinnen, och förskräckte?
Allt tecknade sig nu emot dem, allt,
Blott icke flickans hurtiga gestalt.
Vid första skymten af en väpnad julle,
Som deras stackars gäster gripa skulle,
Hon vinkade sitt folk igen till strand
Att lägga ut med båtarne från land,
Med Christian, Jack och Bunting i den ena
Och i den andra Torquil sjelf, allena
Med hennes folk. Och så bar det åstad
Igenom bränningarna till en rad
Af skär, der vattenfogeln annars kläckte
Och salen makligt sina lemmar sträckte.
De flögo öfver vattnet - och likväl
Kom fienden beständigt hack i häl,
Än vann han på dem, än kom han till korta,
Men dykte genast upp igen der borta:
Då skilde sig de två kanoer åt
Och togo hvar för sig sin egen stråt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
