Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ön eller Christian och hans stallbröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
475
8.
Och hvem var hon, som först sprang upp på strand
- En nymf, från snäckan hoppande i land -
Med lemmar glänsande, med ögon ljufva
Och trofast glimmande, som på en dufva?
Ung Neuha sjelf, som nästan utan sans
I Torquils armar göt sin själ i hans,
Och log, och gret, och kramade den kära,
Som ville hon ej tro han var så nära,
Såg på hans sår förskräckt, men - tröstad se’n
Att det var lappri - log och gret igen:
Den krigardottern var ej van att svimma,
För det hon såg en öppen skråma strimma.
Han lefde ju - hvad gjorde litet blod
Då i sin fulla blom minuten stod?
Hon snyftade af glädje, stackars flicka,
Och hjertats slag så godt som hördes picka,
Ett Eden andades i sucken, som
Från det naiva, kära barnet kom.
9.
De trumpne männen rördes af att skåda De begge/
ungas återseende; Sjelf Christian såg väl torrögd
på de båda, Men med ett slags förtviflans leende Och
tankar sådana man har omsider Vid minnet af försvunna
bättre tider, Då allting, ända till den sista skymt
Af Irisbågen, från vår himmel rymt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
