Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ön eller Christian och hans stallbröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
487
Hvad blef af dem? De sökte sig på våg Den räddning,
som hos menniskor ej låg, Och rodde för sitt lif.
Men samma bölja Lät obehindradt fienderna följa,
Som, narrade på Torquil, efteråt Förnyade sin jagt
på Christians båt Och grepo årorna med starka ramar,
Som svultna, på sitt rof bedragna gamar. Nu gälde
det att lyckligt träffa på En bortskymd vik, ett öde
skär, en vrå, Det återstod ej annat: och de gingo
Till första klippa de i sigte fingo, För att ändå få
trampa på en ö Och sedan sträcka vapen, eller dö. Men
deras vänner fingo i sin julle Bege sig bort förut.
De fäktat skulle, Om icke Christian bedt dem vända om,
Då ingen räddning iner i fråga kom; Ty hvad förmådde
pikar eller båge Emot de vapen de till mötes såge?
11.
En trång, en ödslig brant tog dem emot, Der blott
naturen hittills satt sin fot. På denna fläck de sig
till strids beredde, Med blickar, som ett uttryck
företedde Af olycksbådande och envist hot, Som när
man finner sig ur stånd i godo Förhandla om sitt lif.
De tre, de stodo Som fordomdags trehundraskaran stod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
