Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ön eller Christian och hans stallbröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
488
Och färgade Thermopylse med blod; Nej, icke så: ty
saken, och ej blodet, Är det som adlar - och förnedrar
modet. Everldligt namn de kunde ej med fog Bak dödens
töcken vänta sig, och hade Ej heller fosterland,
som tacksamt log Igenom tårar och sin hyllning lade
Till seklernas beundran. På sin grift De viste
inga vittnen om bedrift, Och hur de slösade med blod,
så blefve Vanäran den, soin eftermälet skrefve. Det
kände allihop, men närmast han, Som fört dem i
förderfvet, alle man, Och satt den framtid han kan
hända egde Uppå en enda träff - som stod och vägde
Och nu, då tärningen var lyftad, såg På förhand att
hans fall i kastet låg. Men flinthård stod han än på
sista slutet, Liksom ett stycke ur graniten brutet,
Och lade långsamt an med sitt gevär, Mörk under ögat
som ett åskmoln är.
12.
Barkassen var i deras nära granskap,
Bemannad med ett oförväget manskap,
Som icke aktade på faran mer
Än vinden på de lof han sliter ner,
Om äfven de till vapen hellre skyndat
Emot ett utländskt blod, än mot befryndadt,
Mot män - de kände det - som brittisk rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
