Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
498
i liopp om att de i sitt yrke skulle framdeles knnna
blifva till gagn för fäderneslandet. Young var hos
mig rekommenderad. Stewarts föräldrar voro bosatta på
Orkneyöarna, der man vid skeppet Resolutions återkomst
från Söderhafvet år 1780 så förekommande bemött oss,
att jag till och med endast derföre skulle med glädje
emottagit honom; men han var utom dess sjöman och
hade alltid ådagalagt ett rättskaffens uppförande.
»Så snart jag erhöll tid till eftertanke, kände
jag ett medvetande om uppfyld pligt, som upprättade
mitt nedslagna sinne. Några timmar förut var jag i
den lyckligaste belägenhet i verlden: jag egde ett
skepp i det yppersta tillstånd, utrustadt med allt
hvad erforderligt var både för tjensten och för vårt
välbefinnande; ändamålet med min resa var uppnådt
och två tredjedelar af vägen tillryggalagd 5 för det
återstående funnos likaledes de ljusaste utsigter.
»Man frågar sig naturligtvis framför allt hvad
som kunde föranleda ett sådant myteri. Jag kan
icke i detta fall uttala annat än en förmodan,
att anförarne väntade sig på Otaheiti ett lif af
sorglösare beskaffenhet, än i England. Kanske också
några kärleksförbindelser kraftigt medverkade. Ty
qvinnorna på Otaheiti äro vackra, förekommande,
vänliga, lifliga i ton och sätt att vara, öm-hjertade
och tillräckligt intagande för att kunna ingifva
både beundran och kärlek. Höfdingarne fäste sig så
mycket vid vårt folk, att de uppmuntrade dem till
att stanna qvar, ja, till och med lofvade dem stora
egorymder. Under dessa och andra dermed sammanhängande
förhållanden bör det icke förvåna, om en hop sjöfolk,
af hvilka de fleste egde hvarken huld eller skyld der
hemma, läto locka sig att fästa sina bopålar midt
i öfverflödet, på en af de fagraste öar i verlden,
der de icke behöfde arbeta, och der möjligheterna för
ett njutniDgsrikt lif öfverträffa allt hvad man kan
föreställa sig. Det värsta likväl en befälhafvare
bort befara var, .att en eller annan skulle rymma,
hvilket också ofta brukat inträffa i dessa trakter5
men icke uppenbart myteri.
»Den tystlåtenhet de upproriske iakttagit öfvergår
allt begrepp. Tretton af mina följeslagare hade varit
ständigt tillsammans med dem; men lika litet desse,
som någon af Christians, Stewarts, Hay-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
