Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
57
Hon gifte sig (hans ättartal jag glömt) Med en
hidalgo, som lät ätten ärfva Ett blod, hvarom
hans fäder aldrig drömt Att någon skulle så gement
förderfva, Helst som det legat dem om hjertat ömt Att
honor ur sin egen afvel värfva Bland syskonbarn och
systerdöttrars mängd, En sak, som skämmer raserna på
längd.
58
Hvad slägten till sitt blod, det friskt begjutna,
Förlorade, den vann till kött och merg, Ty ur den
murkna stammens rot, den brutna, En kärnfrisk telning
sköt, och ingen dverg; Dess söner blefvo ej i växten
knutna, Dess döttrar fingo både hull och färg; Dock
hviskades, att Julias stam-mor lade I boet flera små
än mannen hade.
59.
Hur det nu var, så skulle jag dock mena Att afveln
sedan trifdes underbart, Till dess den uppgick i en
son allena, Som fick en enda dotter. Det är klart
Af min berättelse, att denna ena Var donna Julia sjelf
(om hvilken snart Skall spörjas mer); och hon, får jag
förklara, Var gift, och söt, samt tre och tjugu bara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
