Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
57.
Hon gifte sig (hans ättartal jag glömt)
Med en hidalgo, som lät ätten ärfva
Ett blod, hvarom hans fäder aldrig drömt
Att någon skulle så gement förderfva,
Helst som det legat dem om hjertat ömt
Att honor ur sin egen afvel värfva
Bland syskonbarn och systerdöttrars mängd,
En sak, som skämmer raserna på längd.
58.
Hvad slägten till sitt blod, det friskt begjutna,
Förlorade, den vann till kött och merg,
Ty ur den murkna stammens rot, den brutna,
En kärnfrisk telning sköt, och ingen dverg;
Dess söner blefvo ej i växten knutna,
Dess döttrar fingo både hull och färg;
Dock hviskades, att Julias stam-mor lade
I boet flera små än mannen hade.
59.
Hur det nu var, så skulle jag dock mena
Att afveln sedan trifdes underbart,
Till dess den uppgick i en son allena,
Som fick en enda dotter. Det är klart
Af min berättelse, att denna ena
Var donna Julia sjelf (om hvilken snart
Skall spörjas mer); och hon, får jag förklara,
Var gift, och söt, samt tre och tjugu bara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
