Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
60.
Vår Julias stora, mörka ögon (jag
Är svag för ögon) litet matta voro,
Till dess hon talte, då ur globen drag
Af kejsarkrona mer än törne foro,
Och mest pensé. Der brann ett ömt behag
I dem, ett något — det var ej den oro
Begären alstra, men det blifvit det,
Om det ej böjts af viljans majestät.
61.
Hon hade lockar vridna kring ett änne,
Som lyste af ett qvickt förstånd, och godt,
Samt hvälfda ögonbryn; och på de tvenne,
De runda kinder hon en purpur fått
Så genomskinlig mången gång hos henne
Som runne ljus i hennes ådror blott;
Och så en växt på långt när ej alldaglig —
En liten lunsa är för obehaglig.
62.
Hon fick en man på femti. Hela vådan
Är att man har för stort förråd på dem.
Min tro är, att i stället för en sådan
Man borde ega två på tjugufem,
I synnerhet der solen retar klådan;
Sjelf har jag vittne på — non curo quem —
Att helgon nära på (hvad de ha rätt i)
Helst vilja ha en man, som ej fyllt tretti.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
