Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
105.
Hon satt, fastän ej ensam nu. Men hur
De träffats vet jag ej och kan ej sjunga,
Och viste jag, jag tege som en mur,
Ty folk få någon gång ha tand för tunga.
De träffades uti en skön natur
Och sågo skiftvis på hvar ann, de unga,
Och mötas ögon såsom dessa tvås,
Är klokt att blunda, men så svårt, gunås.
106.
Hvad hon var vacker! Hennes hjerta brann
På hennes kind, fast utan skuld den dagen.
O kärlek, hur du omgestalta kan,
Du gör den svage stark, den starke slagen,
Förför den stadigaste, så att han
Bedrar sig sjelf, men tror sig ej bedragen —
Omätlig var den brant, der Julia stod,
Och så var hennes tillit till sitt blod.
107.
Hon tänkte på sin kraft, på galenskapen
Att tro en gosse någonting förstår,
På dygdens kraft, en ärlig hustrus vapen,
Och så på don Alfonsos femti år:
Det sista var att springa rakt i gapen
På Cerberus, ty jag bekänna får,
Det talet klingar dock i qvinnors tycken
Gement, hur än det gör i silfverstycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
