Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
111.
Den hand hon höll i hans lät nu förstärka
Sitt grepp, påtagligen men småningom,
Liksom ett: »håll mig qvar, låt intet märka!»
Men henne är jag viss det förekom
Som om det blott Platoniskt kunde verka;
Hon skulle ryst, som för en ödla, om
Hon hade trott att sådant inneburit
En frestelse, den hon som fru försvurit.
112.
Jag kan ej veta hvad don Juan tyckte,
Men hvad han gjorde skulle ni ha gjort;
Hans mun en tacksam kyss på handen tryckte,
Men drog sig glödande af blygsel fort
Till baka, liksom rädd om hennes rykte, —
En ovan kärlek vågar icke stort:
Hon blef som blod och ville något stamma,
Men rösten svek sennoran i det samma.
113.
Och solen sjönk, och månen uppgick stum,
Den kan ha satan i sig, der han simmar,
Och den, som kallat honom kysk, var dum;
Ty solen, äfven då som längst hon glimmar,
Den tjuguförsta Juni, får ej hum
Om hälften af de synder två tre timmar
Af stilla månsken vänligt blicka på —
Och så ser han så menlös ut ändå!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
