Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
120.
Här tar min kyska sångmö, halft förlägen,
Sig friheten — var lugn, det har sin gräns,
Jemväl ett skämt, och jag är icke trägen —
Hon tar sig den poetiska licens
Att göra litet afsteg här från vägen;
Men då jag hela verldens reverens
För Aristoteles af hjertat delar,
Så ber jag om hans tillgift, om jag felar.
121.
Fastän vi sällan språng i tiden gille,
Ber jag att ni från Juni (på den dag,
Förutan hvilken allt mitt sångarsnille
På ämnen vore länsadt i ett tag),
Med våra unga tu i sigte, ville
Gå några månader förbi, som jag.
Det var November, dagen vet jag icke,
Det är så mörkt den tiden, hvart vi blicke.
122.
Men derom strax. — Ljuft är i nattlig timma
Att i den blånande lagunens stad
På långt håll gondolierens sång förnimma
Och årorna, som plaska rad i rad;
Ljuft är när aftonstjernan börjar glimma,
När nattens flägtar tassa blad från blad,
Ljuft är att se regnbågen stå på vågen
Och dristigt mäta sjelfva himlabågen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
