Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
117.
Och Julia talade i suckar bara,
Till dess det för ett klokt ord var för sent,
Och hennes tårar strömmade så klara,
Gud gifve hjertat bara varit rent!
Men hvem, som älskar, kan sin sans bevara?
Ej såsom skulle hon så illa ment,
Ty litet motstånd gjordes, och så grät hon,
Och hviskande »jag låter aldrig» — lät hon.
118.
Xerxes lär satt ett pris för den, som drog
En ny och okänd njutning fram i ljuset,
Och det förtjenade ett pris med fog
Samt kostade nog vackert kungahuset;
Men jag, som anspråkslös poet, har nog
Med litet älskog, när mitt blod är fruset,
Jag vill ej nya njutningar, — jag har
Nog af de gamla, får jag ha dem qvar.
119.
Åt njutningen man skattar oförtrutet,
Med fara att en dag i svafvel doppas;
Sjelf lofvar jag ju bättring före slutet
Af året, lofvar det, när våren knoppas,
Men ej för ty blir alltid löftet brutet,
Dock skall det genomföras, som jag hoppas:
Jag skäms för att min lusta är så rotad,
Men nu till vintern tänker jag bli botad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
