Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
135.
Det var (på väktarspråk) en kuslig natt
Och utan månsken; vinden kom i byar,
Och litet hvar framför sin brasa satt.
Det ligger något, Gud vet hvad, som kryar
I detta skimmer, något ljust och gladt,
Som i en sommarhimmel utan skyar:
En brasa är mig kär, och helsosam
Med hummersalat och champagne och glam.
136.
Det led mot midnatt. Julia låg så röd
Och sof, som jag förmodar, — men fick höra
Ett bultande, som kunde väckt en död,
I fall man äfven kan de döda störa,
Och detta saknar icke sina stöd,
Helst som man vet de en gång väckas böra.
Tätt utanföre dörren, reglad nyss,
En stämma ropte: »donna Julia — tss!
137.
»För Guds skull upp, min fru, — er man är vaken
Och här med halfva sta’n — tag er i akt!
Jag har väl aldrig heller hört på maken!
Men mitt fel är det ej — nog höll jag vakt —
Fort bort med regeln, hör ni, och med haken —
Vi ha dem ju i trappan, har jag sagt;
Släpp honom genom fönstret ut i parken —
Det är väl ej så fasligt långt till marken!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
