Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
138.
Och in med facklor och med folk i fläng
Kom don Alfonso utan all besinning,
Och som de fleste af dem fått en släng
Af egna huskors, funno de en vinning
Uti att väcka i sin varma säng
En fru, som hotade sin makes tinning;
Ty sådant smittar, och om en går fri,
Så låter kan ske ingen enda bli.
139.
Jag vet ej hvad Alfonso misstänkt fann
Och hvad han hade fått uti sitt sinne;
Men för en så pass väluppfostrad man
Var det en grofhet, som vi genast finne,
Att komma till sin hustrus säng som han,
Helt oanmäld, och ta emot der inne
Samt ropa fram sitt folk med svärd och ljus
Till vittnen på sin ära — och sin frus.
140.
Men Julia, liksom häftigt väckt, den arma
(Märk väl, jag säger ej att hon ej sof),
Begynte gäspa, snyfta, gråta, larma;
Antonia, pigan, stod i fruns alkov
Och lade kuddarne i hög, de varma,
Som komme hon ur sängen, med förlof:
Men icke vet jag hvad som kom åt henne
Att låtsa de i bädden varit tvenne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
