Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
141.
Der låddes fru och piga beggedera
Som om i sin förskräckelse för rå
Och spöken, men för karlar ännu mera,
De trott en karl betänka sig för två
Och derför krupit hop för att bli flera,
Till dess att husets herre hunne gå
Från klubben, och, som komme han på slaget,
Bedyra: »det var jag, som först bröt laget.»
142.
Till slut kom Julia lyckligtvis på trafven:
»I himlens namn, min vän, hvad tänker ni?
Är ni förryckt? O, låge jag i grafven
Och vore från ett sådant odjur fri!
Hvar finner jag till detta buller klaven?
Är det af dryckenskap, af jalousie?
Jag dör af blygsel; men i alla fall så
Ransaka ni!» — Och svaret blef: »jag skall så.»
143.
Nu började ett snokande, ett spring
I skåp, kontor och i fodral till klockor,
Der hängde band och linne rundt omkring,
Och mycket snodder, borstar, kammar, sockor,
Med andra qvinliga små bohagsting,
Som de behöfva för att bli som dockor:
Man stack på väggar och gardiner hål
Och sårade — paneler med sitt stål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
