Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
162.
Han stammade en ursäkt först, en svag,
Den hon i snyftningar och tårar dränkte,
Symptomerna till spasmer, af ett slag,
Som sällan rön åt medicinen skänkte,
Men lyder patienternas behag:
Han såg sin hustru, och på Jobs han tänkte,
Så såg han hennes slägt i andanom
Och kröp förskräckt till korset småningom.
163.
Han sökte tala, det vill säga stamma,
Men pigan afbröt, innan än hans tal
Fick hammaren på städet med det samma,
Och sade: »Käre herre, frun är skral.»
Alfonso muttrade ett »f—n anamma»,
Men dermed allt; det fans ej annat val
Än se på frun med ruelse allenast
Och gå sin väg på hög befallning genast.
164.
Med honom gick hans »posse comitatus»,
Men sist notarien, som dröjde qvar
Vid dörren, lik en tvekande Pilatus,
Och lika ledsen som förvånad var
Vid denna oförklarliga »hiatus»
I värmens mått och steg; och då ett svar
I hans förlägna blick han ville läsa,
Slogs dörren till midt för hans embetsnäsa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
