Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
186.
Alfonso, halfstrypt, höll dock fast sin man, Som
sökte slå sig genom till en trappa, Och blod (det
var likväl ur näsan) rann. När krafterna på slutet
blefvo knappa Och Juan mattade ett krafthugg, han, Så
föll hans enda skynke af, en kappa, Som han lik Josef
lemnade; men der Tror jag jemförelsen till ända är.
187.
Till slut kom ljus och folk. Man såg förvånad En
syn, som skulle skrämt mig hundra-falt, Antonia låg
i spasmer, Julia dånad, Och andfådd stod vid dörren
herrns gestalt; Så sågs ett klädesplagg, som af en
rånad, Och blod, och två tre f j ät, och dermed allt;
Men Juan porten hann och vred om låset, Belåten som
ett föl, som släppts ur båset.
188.
Här lyktas denna sång. Behöfver jag Förtälja hur
don Juan, nästan naken, I skygd af natten sprang i
friska tag Och lyckligtvis fann ingen hemma vaken? Den
trefliga skandalen nästa dag Och sqvallret i en veckas
tid om saken Samt don Alfonsos skrift om skiljebref
För Englands press en rigtig godbit blef.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
