Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
186.
Alfonso, halfstrypt, höll dock fast sin man,
Som sökte slå sig genom till en trappa,
Och blod (det var likväl ur näsan) rann.
När krafterna på slutet blefvo knappa
Och Juan måttade ett krafthugg, han,
Så föll hans enda skynke af, en kappa,
Som han lik Josef lemnade; men der
Tror jag jemförelsen till ända är.
187.
Till slut kom ljus och folk. Man såg förvånad
En syn, som skulle skrämt mig hundrafalt,
Antonia låg i spasmer, Julia dånad,
Och andfådd stod vid dörren herrns gestalt;
Så sågs ett klädesplagg, som af en rånad,
Och blod, och två tre fjät, och dermed allt;
Men Juan porten hann och vred om låset,
Belåten som ett föl, som släppts ur båset.
188.
Här lyktas denna sång. Behöfver jag
Förtälja hur don Juan, nästan naken,
I skygd af natten sprang i friska tag
Och lyckligtvis fann ingen hemma vaken?
Den trefliga skandalen nästa dag
Och sqvallret i en veckas tid om saken
Samt don Alfonsos skrift om skiljebref
För Englands press en rigtig godbit blef.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
