Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
195.
»Du ärans kalk och njutningens skall tömma
Och älska, ack, och älskas äfven väl,
Mig återstå blott några år att gömma
Min blygd och sorg i djupet af min själ!
Dem kan jag bära, men jag kan ej glömma,
Jag brinner, och dock fryser jag i hjel —
Farväl — förlåt mig, älska mig — Jag toka!
Det ordet skorrar — vi ha blifvit kloka,
196.
»Förståndets jemnvigt tör jag återvinna,
Hur svagt mitt hjerta är och blek min kind;
Men hur jag sansar mig, skall blodet rinna,
Som hafvet rullar för en dämpad vind.
Jag har ej lärt att glömma, jag är qvinna —
För allting, utom ett, är jag starr blind;
Som nålen mot den fasta polen skälfver,
Mitt hjerta redlöst mot min vilja hvälfver.
197.
»Jag har ej mer att säga, men med möda
Är jag i stånd att fatta mitt sigill.
Men hvarför dröjer jag? Låt måttet flöda,
Det kan ej läggas något mera till!
Jag lefde ej, om smärtan kunde döda,
Men lien skonar den, som mejas vill,
Jag lefver för att fylla mina öden:
Att bedja för — och älska dig i döden!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
