Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
111.
Men huru länge Juan ligga fick
I denna svimning, fallit ur hans .minne,
Det fans ej dag, ej natt, ej ögonblick
För blod, som stannat, och för domnadt sinne;
Ej heller viste han hur den förgick,
Förr än det började att sticka inne
I hvarje puls och hvarje lem tillika -
Nog satt det hårdt, men döden rnåste vika.
112.
Han öppnade och slöt sitt ögonpar, Ur stånd att
rigtigt reda hvad han kände, Han tyckte att han var
i båten qvar Och brottades på nytt med sitt elände,
Och ville då att döden stannat qvar; Men skymtade,
när sansen återvände, För sina ögon, drömmande och
svag, En sjuttonårig qvinnas vana drag
113.
Tätt öfver sig. Sin lilla mun hon förde
Till hans, i fall han skulle andas än,
Frotterade bekymrad och berörde
Med mjuk och lifsvarm hand vår ungersven,
Och baddade hans tinningar, och hörde
Om ej hans pulsar qvicknade igen,
Och darrade af ifver, oförtruten,
Till dess han gaf en suck till svar, en bruten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
