Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
l H.
Då fick han droppar, fick en kappa om Halfnakna
lemmar, som var oumbärligt, Så lyfte hon hans hufvud,
tills det kom Att luta med den bleka pannan kärligt
Mot hennes kinders rosenglöd, liksom Mot örngottsvar,
och aktade begärligt På hjertats första slag, som drog
en varm, Belåten suck från hans - och hennes barm.
115.
Han lyftes mycket varsamt in till slut I klyftan,
der med sin ledsagarinna - Som, fastän ung, såg mera
mogen ut Och mera satt - hon fick en eld att brinna;
Vid brasans sken, som bröts med hvar minut Mot hvalf,
som solen aldrig kunnat finna, Ung jungfrun, eller
hvad hon var, stod fram Skönbildad, hög och smärt
och allvarsam.
116.
Ett pannband blixtrade kring hennes änne
Och bruna hår, uti en gyllne ked,
Ett buckligt hår, som från ett uppfäst spänrie
Utföre ryggen ned i flätor gled
Och trots en verklig Junoväxt hos henne
Ändock föll nära på till hälen ned;
Dertill fans någonting hos denna qvinna
Som tydde likasom på herskarinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
