Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
117.
Till detta bruna hår ett ögonpar
Så svart som döden och med svarta fransar,
Som gömde en oändlig trollmagt qvar
I silkesskuggan af de fina kransar;
Hvar enda blick, som genom dunklet skar,
Sköt fram, som pilen skjuter genom pansar;
En ringlad orm, som rätar ut sig snabbt
Och sprutar gift, fastän man ser det knappt.
118.
En panna hvit, men låg; en hy så skär Som qvällen,
rosig efter solnedgången; Kort öfverläpp - hvad ett
par läppar är Förtjusande i lifvet och i sången! Hon
passat en skulptör (det folket plär Slå dunst i våra
ögon, - jag sett mången Långt vackrare gestalt af
Adams ben Än deras dumma ideal af sten).
119.
Jag skall förklara mig. Det går ej an Att skymfa
utan giltig orsak heller. Jag känt en irländsk dam,
hvars byst jag fann Förfuskad jemt, fast ypperst bland
modeller, Dertill så skön, att, om hon åldras kan,
Naturen då ett anlete förställer, Som dödlig tanke
aldrig bättre anat Och ännu mindre dödlig mej^l
danat.
C. V. A. Strandberg, Saml. Vitterh.arb. IY.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
