Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
135.
Der sof han medvetslös. Men då hon kom Ur grottan,
bädderskan, som vi lärt känna, Så stannade hon tvärt
och såg sig om Och tyckte det ,var Juans stämma,
denna (Ty hjertat kan förlöpa sig, liksom Det går vår
tunga stundom och vår penna), Som ropte hennes namn -
men glömde ju, Att han ej viste hennes namn ännu.
136.
Så gick hon tankfull hem och lät allvarligt
Sin önskan om förtigenhet förstå,
Hvad Zoe viste sjelf, det var ej farligt,
Som ett år klokare, om icke två,
En tid, som hon gjort sig till gagn försvarligt,
På sätt som alla qvinnor nära på,
Som dragit nytta af sin sysselsättning
Uti naturens helpensionsinrättning.
137.
När dagen inbröt, han don Juan fann I grottan sofvande
uppå sitt öra, Och lika litet ränniln, der han rann,
Som solens unga strålar, tycktes störa Hans djupa
sömn; och sömn behöfde han, Hvars svåra lidanden
åskådliggöra Den jemmer, som visst icke öfverdrifven
Är i min farfars »Narrative» beskrifven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
