Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
99.
Till sina tärnor några ord hon sade, Ett dussin Evas
barn, i samma drägt Som den, som Baba Juan förelade,
Men han i början undanbad sig fräckt. Ett tycke de af
unga nymfer hade Och kunde med Dianas räknat slägt,
Så vidt man på det yttre såg allenast, I öfrigt tvår
jag mina händer genast.
100.
De bugade sig tyst och gingo alla Ett annat håll än
Juan kom ifrån, Som knappast viste hur han skulle
kalla Ett praktrum, som förstod i sådan mån Tilltvinga
sig förvåning, och befalla. Här jag bekänner, utan
allt slags hån, Att jag ej ser den lycka, som man
har i Det der beprisade y>Nil admirarh.
101.
»Att ej betagas - så är sättet bara (Du, Murray,
sätter ej på floskler pris) Att skapa lyckan och
att den bevara» (Och derför skrifver jag med Creech
precis). Så öfversatte Pope Horatii klara Maxim; men
månne, om tillfälligtvis De trott, att ingen Imnde
bli betagen, Horatii verser, eller Popes, sett dagen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
