Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
117.
Det tror jag knappt - på rätter ort och tid.
Men Juan, med den vackra ön i minne,
Och med Haidie, som var så joniskt blid,
Begynte känna blodet stockas inne
I hjertekamrars, och vardt dervid
Hvit som den blomma vi i drifvan tinne,
Ty dessa orden stungo såsom spjut,
Och hur det var, brast han i gråt till slut.
118.
Men hon föll som från skyarne. Man känner
Hur qvinnan gråter, när hon vill. Men när
De börja tåras, ögonen på männer,
Är det en syn, som in till inergen skär.
Hos qvinnan smälter tåren, mannens bränner
Så hett som nedsmält bly, och gråta är
(För att i korthet teckna begge parter)
För qvinnan lindring, men för mannen marter.
119.
Hon skulle tröstat, om hon vetat hur; Men som hon
stått för högt, att kunna ega En Sympatetiskt ömmande
natur, Förstod hon ej hvad grämelse vill säga; Hon
kunde puttra sjelf, och vara sur, Men, såsom lyckans
barn så ofta pläga, Begrep ej hur det öga bar sig åt,
Som nära hennes egna kom i gråt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
