Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
45.
Men hertigen man teg med, eget nog, Som dock ett
ord i frågan ega borde; Han var ej der, och -
som det sades - tog Sig sällan af hvad fru gemålen
gjorde. Men hvarför korsa sig, om lian fördrog Det
lilla sjelfsvåld han om hustrun sporde? Ett sådant
äktenskap, soin hans, är bäst: Man sämjs - för det
man lefver åtskils mest,
46.
Min penna gör revolt. . . Af nit för modestin Och
med ett kraf på dygd, som är så öfligt, Fann vår
Ephesiska Diana, Adeline, Sin ädle väns beteende
bedröfligt; Hon antog efter hand en eftertänklig
min, Och hennes väsen blef bestämdt, men höfligt,
Stött, som hon var med skäl, för en lättfärdighet.,
Som vänner alltid se med sårad värdighet
47.
Hvad det är för en god sak, sympati,
Och tänk så intressant i alla kretsar!
Till hvarje suck hon sätter melodi
Och smyckar vänskapen i Brysselspetsar.
Hvad skulle verlden utan vänskap bli,
Som ömsint våra fel och brister hetsar
Och tröstar oss med: ))om ni öfverlagt
Två gånger först, och gjort som jag har sagt!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
