Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
259
48.
O Job, du hade icke en, men två,
Af dessa lotsar, som så illa styra,
Qvacksalfvare, som ingenting förstå
Och äro mindre lyckliga, än dyra.
Gråt aldrig för att vänner falla frå,
- De göra det som lof vid första yra -
Så fort det klarnar för dig ett tu tre,
Gå in och få en ny på ett kafé.
49.
Det är ej min sats, fast det kunnat spara Mig månget
hjertstyng. Nå ja, lika godt! Sköldpaddan ville
jag ej heller vara, Förskansad i sitt skal mot vått
och rått. Det är nog bäst, örn än med egen fara,
Att sjelf ha pröfvat mensklighetens lott, Det lär
ett hjerta, det, att aldrig slösa Och i ett såll sitt
hela Verldshaf ösa.
50.
Ibland det värsta, värre absolut
An ugglans skrän och allt hvad spöksamt heter,
Ar frasen »jag har sagt det der förut»
I vänners mun, de efteråt-profeter,
Som nog förstå det går på tok till slut,
Men tiga vackert, när ni gör förtreter
Och råkar slinta, - tröstande er ömt
Med fortsatt käx om både gömdt och glömdt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
