Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
351
111.
Det var en natt som sist. Och oklädd mest,
- Ty läggdags kan man i en nattrock stå sig -
Fullkomligt »sans culottei) och utan väst,
Så att han kunde knappt ha mindre på sig,
Satt Juan, anande sin midnattsgäst,
Uti en sinnesstämning, svår att få sig
En föreställning a priori oin;
Ty det var troligt nog att spöket kom.
112.
Han lyddes ej förgäfves denna natt.
Tss, hvad är det? ... aha! ... det är ... I höge
Martyrer!... jo, det är... åh kors, en katt!
Jag vånne hin uti hans tassar flöge!
Det låter som ett hjerta sloge matt,
Som en förälskad mö i natten smöge
På tå sitt första rendez-vous emot,
Rädd för det kyska ekot af sin fot.
113.
Säg - var det vinden?... Nej... Den börjas, randen,
Han samma svarta munk för ögat har,
Och samma gång, så jemn, så regelbunden
Som vers, - ja, mer än vers i våra dar.
Det käns på nytt, i den sublima stunden,
Då verlden det stjernsådda mörkret drar
Omkring sig som ett diamantströdt bälte,
Som all hans merg vid munkens anblick smälte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
